Åhhh, lite sådär lyckligt trött är jag nu, efter att ha varit på kvarterskrogen med min son och sett Barca förlora. Jo, lite ledsen är jag för Barcelonas skull, och för sonens, men vad gör väl detta om hundra år? Det viktiga var att få vara tillsammans med honom, kompisarna och kompisarnas föräldrar på restaurangen en sådan här viktig kväll. Kvalitétstid kallas det visst.

Kvalitétstid var det också i skolan i dag. Som webredaktör är fotograferingens mysterier viktigt att kunna hantera. Porträttfotografering stod på schemat och Jeeezus vad taggad jag blev. Det som i teorin varit trista siffror blev till ett intressant nytt språk att kunna uttrycka sig med: bländare-, iso- och exponeringstider i oändliga kombinationer som bara jag fick bestämma. En oerhörd kreativ kick!

Jag skall lägga massor av energi på fotograferingen, och inom kort vara superbra!! Det är dagens löfte.